29 dagar, snart en månad....

Att vara arbetslös suger. Jag är verkligen inte gjord för att inte arbeta eller plugga eller i alla fall göra något som har en mening och ett syfte. Det jag avskyr allra mest är saknaden av känslan av att vara "behövd" (hur töntigt det nu må låta). Känslan att veta att om jag inte går upp och gör dom här sakerna så kommer någon märka det och därigenom undra vad jag är och varför jag inte gjort det jag skullat. Idag spenderade jag min dag med att 1: sova alldeles för länge, 2: sitta vid datorn för länge, 3: dricka kaffe å prata med Hanna, 4: söka ett jobb (yey!), 5: ta en promenad i solen, 6: Träffa Anna och 7: handla mat...... Dvs. INGENTING! Hittade ett "hus" igår, 3 våningar med 200 kvm boyta fördelat på 13 rum och dessutom 3000 kvm tomt med en "länga"... Alldeles alldeles underbart... Detta är vad jag spenderar min tid med, dagdrömma och skriva listor på vad jag ska/vill/borde göra....

I övrigt så är det inte på topp heller, vet inte vad jag är mest besviken på egentligen. Kanske mig själv för att jag inte är tillräcklig i de avseenden omgivningen prioriterar. Ibland önskar jag att jag var sån som "alla" vill att man ska vara.... Andra stunder spyr jag på min omgivning, min omvärld och dess åsikter. Känns som om jag kört fast, jag försöker komma vidare och utvecklas men det känns som om jag går i cirklar och att allt fler av mina vänner kommer längre bort från cirkeln..... Men det är väl så det är, vissa människor hänger med hela livet andra kommer till och ramlar ifrån under åren som går...

Don't stop....

Dålig dag fylld av dåliga tankar... Har en ständigt växande känsla av att jag tjatar mig till människors sällskap.... Är inte riktigt skapt för att vara ensam och inte göra något "vettigt" om dagarna.. Har ett visst behov av att känna mig behövd, vilket är långt ifrån vad jag gör nu. Jag har försökt boka upp mig så mycket som möjligt de kommande veckorna för att bli av med alla dåliga tankar. Detta innebär dock att jag kommer vara väldigt lite i Göteborg framöver, fast det kanske är bra att vänja sig med tanke på att jag inte vet vad som händer till hösten. Att saker och ting känns bättre så här års verkar inte stämma överens med min verklighet just nu.

Försöker sysselsätta mig med att söka jobb, träna och göra "viktiga" saker hemma som städa osv. Men kom igen, det tar inte 8 timmar att söka jobb i alla fall inte 5 dagar i veckan. Och sååå jäkla kul är det inte att träna heller, allra minst själv på ett gym där dom dessutom spelar dålig musik. Å "viktiga" saker hemma? Ja nu har jag sorterat garderoben, lagat byxor och rensat bland alla papper på skrivbordet så då var det väl dags för vår/sommarstädning av rummet dåra....

Wish me luck!

Intervju idag.... Håll tummarna, vill verkligen att detta ska gå vägen. :)

Beating like a hammer.....

"Help, I'm alive, my heart keeps beating like a hammer".. Ungefär så känns det, går omkring med en känsla av ångest och oro uppblandad med hoppfullhet och en enorm glädje.... Jag vet att jag egentligen borde vara ledsen för att jag numera är "ledig på obestämd tid", men det går som inte. Känner mig fri på nå vis, jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Det enda jag behöver förhålla mig till är eventuella intervjuer med förhoppningsvis blivande arbetsgivare samt vissa möten med ams...

Spenderade helgen i Väröbacka hos herr & fru Nilssons kollektiv, det är så skönt att vara där. Det är en sådan kontrast från att vara i stan. Frisk luft, en trädgård som man skulle kunna gå omkring naken i utan att någon skulle se en. Man kan vara och göra precis vad man vill utan oron för att någon dömer en eller placerar in en i ett fack "sådan här är du".