Hemma i Göteborg igen och kommer så vara i hela 9 dagar nu, längsta sammansatta perioden på hela sommaren skulle jag tro. Snart Augusti och jag är fortfarande "ledig". Jag vill inte vara ledig mer nu, men jag vill heller inte ta ett jobb som jag inte kommer att trivas med. Känns skönt att veta att jag iafall har lite kurser att läsa i höst "just in case". Jag har även ett litet projekt som jag hoppas kunna fullfölja under hösten. Vill inte berätta allt för mycket, i fall att det går i stöpet. Men blir de av så blir de bra....
Har kommit på eller ja kanske inte kommit på men i alla fall fått bekräftat att människor oftast gör det man tror att de kommer att göra men sällan det man hoppas att de gör. Vilket ofta leder till att jag blir ledsen och besviken. Varför hoppas jag på att människor ska förstå och ta hänsyn till vad jag vill när jag inte berättar det för dem? Jag är väl medveten om att det är så, ändå gör jag ingenting åt saken..
