Varför måste jag vara så ledsen? Kan jag inte få vara glad, jag har ett nytt jobb att se fram emot och det mesta i mitt liv går mot ljusare tider. Ändå kan jag inte känna mig riktigt glad, kan inte glädjas åt det jag har... Jag önskar att jag kunde göra vissa saker ogjorda att allting kunde bli som det var. Har på något sett lyckats ta avstånd från människor i mitt liv utan att jag varit medveten om det. Människor som har haft en mer eller mindre stor betydelse för mig. Människor jag faktiskt trodde och nu i efterhand inser hoppats på skulle märka att jag var på väg att försvinna ut ur umgängeskretsen. Människor jag nu inser att jag inte haft lika stor betydelse för som dem har haft för mig. Denna vetskap gör lite ont.
Fest igår med vänner, mina vänner... Trodde jag. Men jag insåg ganska snart att jag inte längre tillhörde denna gruppen, jag var "utanför". Jag insåg att jag inte känner mina vänner längre. När hände detta? Hur kunde jag tillåta det att gå så här långt?
