Hotel Riviera, Båstad

Jag är trött, men det är en bra och skön trötthet. Jenny och jag tog tåget till Båstad i fredags, vi skulle gästspela i servis repektive kök fredag och lördag. Trots att det är 3 år sen jag jobbade och bodde på Riviera kändes det som att komma hem. 
Allt var som vanligt det ända som förändrats var att endel av personale var ny. Det var samma röda tapeter i källaren, samma möbler i restaurangen, samma stök på serveringsbordet. Till och med det "porträtt" av alla anställda på hotellet sommaren 02, som jenny och jag målade längst upp på whiteboarden är kvar.

Fredagen var lugn, Jenny och ja gick runt och kolade på de små förändringar som faktiskt skett (ny matta i hotell entren) och hälsade på alla bekanta och bekanta ansiketn. Runt 5 gick jag in i köket och jenny gick til öltappen, det blev inte många timmar den kvällen, en liten mjukstart kan man väl säga. Lördagen blev desto längre, en riktig långpanna, 16 timmar i köket. Gud va härligt! =) Jenny slet ihop lika många timmar hon, det blir en bra tillskott i kassan. Då jag slutade några timmar före Jenny, gick jag ut till öltappen och höll henne lite sällskap samtidigt som jag drack en öl eller två. När Jenny äntligen slutade stannade vi kvar med Åsa tills de sista Gästerna gick hem. Men de va inte så farligt, vi han ju dricka några öl till *mmm* gott. Vid 5 på morgonen gick vi trötta ner för trappan till källaren.

Idag vaknade vi vid lunch båda rätt slitna sen gårdagen, med ömma fötter, nackar och trötta i kropparna.. Men vi kom lagom upp i restaurangen för att hinna med brunchen *gott*. =)
Det kändes vemodigt att åka hem idag, specielt då det högst troligt är den sista sommaren som Bengt och Åsa kommer ha kvar Riviera. Blir sorgsen  bara jag tänker på det, men jag och jenny ska försöka ta oss dit i sommar. Vi bara måste!

Det är svårt att beskriva hur jag känner för hotell Riviera och människorna som bor och jobbar där. Man måste nästan ha vart där och jobbat, bott och levt för att förstå. Visst det är slitigt och bor man där är man aldrig riktigt ledig, men det blir som ett andra hem och en andra familj. 
För mig kommer Riviera med alla de udda och underbara människor 
jag träffat där vara mycket specielt. Jag skulle vilja skriva så mycket mer, jag skulle vilja 
beskriva personerna och hela atmosfären, känslan av att vara där men det är nog omöjligt 
och det skulle ta aldeles för lång tid.