Oförståelse...

Människor är korkade, så är det.... Vissa mer korkade än andra. Jag vet ju att det är så. Alla gör saker som man vet inte är bra för en, som man vet kommer medföra tråkiga konsekvenser för sig själv och andra. Men sen finns det dem som är snäppet mer korkade än andra dom som gör om samma misstag om och om igen. Varför utsätter man sig själv för det? Speciellt korkat är det när det helt uppenbart finns ett annat val man kan göra, ett val som inte medför några tråkigheter för vare sig en själv eller för någon annan. Detta förstår jag inte, jag förstår det inte alls.

//M

Out of sight, out of mind...

Ja det är tyvärr så det är... Om jag inte ser och blir påmind varje dag så glömmer jag bort och tänker inte på de. Sen kommer det en glimt av det där jag trodde jag förträngt och jag är tillbaka på ruta ett igen. Vet inte varför det ska vara så svårt, jag vet ju vad jag vill eller jag vet vad jag borde vilja. Så varför gör jag inte som jag vill?

Har en liten plan, en tanke på något jag vill göra... Kollar på lite bilder och blir mer och mer inspirerad. Men de får gott vänta till december, kanske kan bli som en julklapp till mig själv. Har lite planer, kommande projekt jag vill ta tag i. Det svåra är att jag vill så mycket och måste då välja vad jag vill börja med och vad som skall prioriteras. Vilket I-lands problem "jag har för många valmöjligheter".. Ett ganska lyxigt problem helt klart men likaså ett problem och halt klart en stressfaktor. Hur ska jag hinna med att gör allt jag vill göra?

Igår var det öl, god mat, goda vänner och utgång med dans... Vissa saker kommer aldrig förändras och andra saker kommer aldrig bli som de var igen. Men helt klart en bra kväll. Nu ska jag kolla på TV:n å umgås med min vän Ben & Jerry. Puss

Nytt jobb & nytt liv...

Eller jag har kanske inte fått ett nytt liv mer fått tillbaka ett liv, allt känns så mycket bättre nu när jag jobbar igen. Jag har mer självförtroende, mer ork och jag ser saker och ting ur ett annat perspektiv igen. Inge mer känna sig värdelös. Jag ät helt klart inte skapt för att vara arbetslös, det funkar inte för mig. Jag behöver ha något att göra, något som får mig att bli motiverad och engagerad. Har jobbat på Rica i snart fem veckor, fast det känns som om jag har varit där mycket längre än så. Jag har hela tiden saker att göra, nya projekt att driva, seminarium och utbildningar att gå på. Samtidigt som det är mycket så är det inte för mycket. Jag har mycket ansvar och befogenhet men oxå en enorm frihet att lägga upp mitt arbete som jag själv vill. Hoppas att det håller i sig, men känns som om detta kan bli riktigt bra. =)

Mitt så kallade liv utanför jobbet flyter på som vanligt. Jag kämpar för att hinna med så mycket som möjligt och att träffa alla jag vill träffa. Men dagarna går i varandra och tiden räcker inte alltid till. Men jag kan ändå inte låta bli att le för just nu känns allt så himla bra, trots att jag inte riktigt hinner med allt jag vill. Skulle allt vilja påstå att jag är ganska så lycklig nu....

Full av ord..

De går inge bra att skriva någe idag... Så jag gör de en annan dag i stället.

"Arla morgonstund"

Nej nej... Detta var visst en dum idé, alldeles för tidigt.....

Vänner, bekanta och totala främlingar...

Varför måste jag vara så ledsen? Kan jag inte få vara glad, jag har ett nytt jobb att se fram emot och det mesta i mitt liv går mot ljusare tider. Ändå kan jag inte känna mig riktigt glad, kan inte glädjas åt det jag har... Jag önskar att jag kunde göra vissa saker ogjorda att allting kunde bli som det var. Har på något sett lyckats ta avstånd från människor i mitt liv utan att jag varit medveten om det. Människor som har haft en mer eller mindre stor betydelse för mig. Människor jag faktiskt trodde och nu i efterhand inser hoppats på skulle märka att jag var på väg att försvinna ut ur umgängeskretsen. Människor jag nu inser att jag inte haft lika stor betydelse för som dem har haft för mig. Denna vetskap gör lite ont.

Fest igår med vänner, mina vänner... Trodde jag. Men jag insåg ganska snart att jag inte längre tillhörde denna gruppen, jag var "utanför". Jag insåg att jag inte känner mina vänner längre. När hände detta? Hur kunde jag tillåta det att gå så här långt?

rosa moln med mörka kantlinjer.....

Det blir inget Stockholm just nu, har fått extrajobb på ett slott i närheten så jag stannar kvar där jag är. Provjobbade i torsdags och har nu även jobbat lördag & söndag... Känns skönt att komma hem efter jobbet och vara trött. Känns skönt att se fram emot en dags ledighet när jag vet att jag har jobb inplanerat längre fram i veckan. Upplever även en enorm glädje när mina vänner spontant utropar "JAAA!" när jag berättar att jag kommer att stanna i Götet trots bristen på fast heltidsjobb. Känns väldigt bra att veta att jag har personer som stöttar och peppar mig hur jag än väljer att agera i en situation. Trots nytt extra jobb så är jag fortfarande "aktivt arbetssökande" så i fredags var jag på ytterliggare en intervju. Dock inte för det jobbet jag hade sökt, utan för ett jobb som egentligen inte finns ännu. Väntar med spänning på vad detta kan leda till om ifall att det blir av.

Under de senaste dagarna har jag fått sms av två personer som jag knappt hört ett pip från på hela sommaren. Den normala reaktionen vore att bli glad över den oväntade kontakten. Jag reagerar dock genom att med ögonbrynen höjda av förvåning undra varför dom hör utav sig till mig? Detta är knappast en sund reaktion vilket jag är starkt medveten om. Trots det kan jag inte sluta undra varför?

Pirrigt....

Jag ska på intervju och provjobb i Stockholm.... Sökte ett jobb som Kallis på en restaurang med ett grill och rawfood koncept, verkar sjukt bra om man ska gå efter annonsen. Sökte men trodde inte riktigt på att dom skulle höra av sig. Men det gjorde dom! Skickade ansökan (via post) i tisdags å dom ringde idag. YEY! Så nu har min fantasi redan börjat skena iväg, jag praktiskt taget bor i Stockholm redan.... Oj vad det pirrar till i magen vid tanken på det här jobbet. Dels för att jag verkligen vill ha det (om verkligheten nu stämmer överens med annonsen) och dels för att det innebär en flytt till Huvfudstaden... Lämna Göteborg? Vill jag det?

Vet inte vad jag nojjar över, har som sagt inte ens vart där på intervju ännu. Men om jag får det och om jag då vill ha det så kommer det innebära stora förändringar..... Förändringar som jag kanske borde vara lite förbered på?

=)

Okej det blev visst inga 9 dagar på raken i Göteborg för min del, lyckades hålla mig på plats i 4 dagar.. Det blev istället en spontan visit till Halmstad efter lite övertalningsmsn:ande från Fröken E. Jag kan ju inte säga nej när flickan ordnat allt åt mig skjuts dit och hem, mat, gratis konsert med Mustasch och en sovplats. När hon dessutom säger "så kan vi fira bröllop och födelsedag allt på en gång" hade jag ingenting att sätta emot. Så i lördags kl 16.00 blev jag upplockad av röda faran och 2 timmar senare var vi på plats hos Fröken E. =) Kvällen/natten innehöll bland annat: Grillning, ölsmuggling, staketklättring (i kortkort & högklackat), Mustacsh live någonstans i Halmstads hamnområde, mellanfest och utgång med fuldans och shots... Dagen efter fanns det de mer pigga (jag) och de mycket mindre pigga (fröken E) och alla där i mellan. På hemvägen stannade röda faran till för en snabbfika hos herr & fru Nilsson. Fru Nilsson var mitt uppe i att virka ett snabeltroll och herr Nilsson klättrade på stegen, men detta avbröts snarast för en fikapaus.

Idag är det måndag igen och jag har hållit mig hemma större delen dagen i ett försök att bota en begynnande förkylning hittills bestående av huvudvärk och snuva. Tror det har gått ganska bra, huvudvärken har i stort sett släppt å snuvan är... Jag är mindre snuvig nu iafall.... Blir inga fler promenader i regn och vattenpölar för min. Inte innan lördag iafall, för på lördag är det nämligen Sonisphere! =)

En vanlig tisdag...

Hemma i Göteborg igen och kommer så vara i hela 9 dagar nu, längsta sammansatta perioden på hela sommaren skulle jag tro. Snart Augusti och jag är fortfarande "ledig". Jag vill inte vara ledig mer nu, men jag vill heller inte ta ett jobb som jag inte kommer att trivas med. Känns skönt att veta att jag iafall har lite kurser att läsa i höst "just in case". Jag har även ett litet projekt som jag hoppas kunna fullfölja under hösten. Vill inte berätta allt för mycket, i fall att det går i stöpet. Men blir de av så blir de bra....

Har kommit på eller ja kanske inte kommit på men i alla fall fått bekräftat att människor oftast gör det man tror att de kommer att göra men sällan det man hoppas att de gör. Vilket ofta leder till att jag blir ledsen och besviken. Varför hoppas jag på att människor ska förstå och ta hänsyn till vad jag vill när jag inte berättar det för dem? Jag är väl medveten om att det är så, ändå gör jag ingenting åt saken..

"Tears stream down your face...."

Jag ställde frågan och fick det svar jag visste att jag skulle få, ändå blev jag chockartat ledsen och besviken. Jag visste ju att det skulle bli så, varför kan jag då inte hantera situationen? Jag ältar, jag vet att jag ältar, men jag kan inte släppa taget. Måste analysera, vända och vrida på det till det inte finns något kvar att vända och vrida på. Varför kan jag inte lära mig att hålla käften?

Jag står vid sidan om och ser hur min ”Göteborgs”-vänskapskrets faller sönder mer och mer, människor glider eller växer ifrån varandra, skaffar nya vänner eller återupptar gamla bekantskaper. Jag vet mycket väl att det är så det är och ska vara och dessa personerna verkar inte må dåligt av det utan snarare tvärt om vara gladare nu än innan. Kanske beror min obehagskänsla av att jag inte riktigt vet själv vart jag ska/vill ta vägen och därför känner mig utanför och bortglömd. När jag gick ut gymnasiet var den någon som sa att de vänner du har kvar om 10 år är inte de vänner du idag tror att du kommer ha kvar. Detta har hittills visat sig stämma, det har visserligen bara gått 7 år sedan dess men ändå. Detta får mig dock att undra vilka vänner jag har kvar om ytterliggare 10 år…..

Sammanfattning

Metaltown: Storebror på besök, herr & fru Nilsson i stan, grymt bra musik, roliga människor, god mat och ute kväll med "dans".

Midsommar: Ett 20-mannatält i skogen, god mat och dryck, härliga människor, allsång, äventyr och mygg, mygg, mygg, knott, mygg, knott, insekter, mygg och knott. ;)

Var ute i Väröbacka lördag till söndag mös med herr å fru Nilsson vi åt sill med nypotatis och bakade bröd och björnbärspaj. Fick lift hem av mr Allen på hans Aprilia. Så jag åkte motorcykel igår, första gången ever för mig. Det var kul, lite läskigt först men sen var det bara kul. =) Vill åka igen, snart.... Idag har jag hafte en dejt med punk och staden, väldigt bra dagar de senaste. I morgon blir de frukost med punk å sen stranden. YEY! Good times baby, good times....

Som en bal på slottet...

Alldeles alldeles underbar var årets vistelse på Sweden Rock. Underbara människor, bra musik, massa härliga upptåg och bus. Vädret var av varierande kvalité men tack vara vårt camp spelade det i stort sett ingen roll. Kan inte sätta fingret på vad som var bäst under festivalen så jag kör på helheten.

Nu är jag tillbaka i Göteborg och verkligheten, eller tja verkligheten jag är ju mest ledig så nå värst jobbig verklighet vet jag egentligen inte om det är... Det värsta med verkligheten är nog just det att jag inte har något att göra medan alla andra har det. Dom jobbar mest hela tiden och jag lullar runt och funderar över vem jag ska trakassera här näst. Idag blir det frukostfika med punk iafall, sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Två dagar kvar till Metaltown och i morgon kommer storebror. YEY!

Swedenrock ....

Jorå så att... Inleder en sommar fylld av förnekelse och kalasande med att åka på Swedenrock. Planen är att ha så kul som möjligt, låta bli att tänka på vad som kommer ske längre fram än dagen därpå, umgås med gamla och (vem vet) nya vänner, lyssna på grym musik, vara i nuet och strunta i alla j_vla konsekvenser.

"Pink it's my new obsession pink it's not even a question, pink on the lips of your lover, 'cause pink is the love you discover lalala....." - Aerosmith

Swedenrock 2010! YEAH!

Lagt kort ligger.....

Ibland önskar man att det gick att spola tillbaka tiden å ändra på vissa saker, så känner jag just nu.. Men riktigt så enkelt är det inte, tyvärr, utan man får helt enkelt acceptera att gjort är gjort och sagt är sagt... Finns bara en väg att gå, förnekelse.. För att använda mig av mitt senaste favorit uttryck "Fake it till you make it". Går ut hårt med en fyra dagars lång vistelse på Sweden Rock! YEY! "Take me down to the paradise city where the grass is green and the girls are pretty lalala...." Borde hjälpa mig att komma igång tycker jag allt... ;)

Deny deny deny...

Don't touch me please......

Jobb sökandet är nu utökat till Stockholm och Karlskrona... Tänkte att om jag flyttar på mig så kanske jag kan komma underfund med vad jag känner och vill. Oväntade sms och telefonsamtal inkomna till min telefon sedan onsdag i förra veckan 1 (telefonsamtal från kombo). Gissa om jag känner mig eftertraktad! ;) Nu ska jag ut i solen, får passa på att samla D-vitamin när solen skiner.

29 dagar, snart en månad....

Att vara arbetslös suger. Jag är verkligen inte gjord för att inte arbeta eller plugga eller i alla fall göra något som har en mening och ett syfte. Det jag avskyr allra mest är saknaden av känslan av att vara "behövd" (hur töntigt det nu må låta). Känslan att veta att om jag inte går upp och gör dom här sakerna så kommer någon märka det och därigenom undra vad jag är och varför jag inte gjort det jag skullat. Idag spenderade jag min dag med att 1: sova alldeles för länge, 2: sitta vid datorn för länge, 3: dricka kaffe å prata med Hanna, 4: söka ett jobb (yey!), 5: ta en promenad i solen, 6: Träffa Anna och 7: handla mat...... Dvs. INGENTING! Hittade ett "hus" igår, 3 våningar med 200 kvm boyta fördelat på 13 rum och dessutom 3000 kvm tomt med en "länga"... Alldeles alldeles underbart... Detta är vad jag spenderar min tid med, dagdrömma och skriva listor på vad jag ska/vill/borde göra....

I övrigt så är det inte på topp heller, vet inte vad jag är mest besviken på egentligen. Kanske mig själv för att jag inte är tillräcklig i de avseenden omgivningen prioriterar. Ibland önskar jag att jag var sån som "alla" vill att man ska vara.... Andra stunder spyr jag på min omgivning, min omvärld och dess åsikter. Känns som om jag kört fast, jag försöker komma vidare och utvecklas men det känns som om jag går i cirklar och att allt fler av mina vänner kommer längre bort från cirkeln..... Men det är väl så det är, vissa människor hänger med hela livet andra kommer till och ramlar ifrån under åren som går...

Don't stop....

Dålig dag fylld av dåliga tankar... Har en ständigt växande känsla av att jag tjatar mig till människors sällskap.... Är inte riktigt skapt för att vara ensam och inte göra något "vettigt" om dagarna.. Har ett visst behov av att känna mig behövd, vilket är långt ifrån vad jag gör nu. Jag har försökt boka upp mig så mycket som möjligt de kommande veckorna för att bli av med alla dåliga tankar. Detta innebär dock att jag kommer vara väldigt lite i Göteborg framöver, fast det kanske är bra att vänja sig med tanke på att jag inte vet vad som händer till hösten. Att saker och ting känns bättre så här års verkar inte stämma överens med min verklighet just nu.

Försöker sysselsätta mig med att söka jobb, träna och göra "viktiga" saker hemma som städa osv. Men kom igen, det tar inte 8 timmar att söka jobb i alla fall inte 5 dagar i veckan. Och sååå jäkla kul är det inte att träna heller, allra minst själv på ett gym där dom dessutom spelar dålig musik. Å "viktiga" saker hemma? Ja nu har jag sorterat garderoben, lagat byxor och rensat bland alla papper på skrivbordet så då var det väl dags för vår/sommarstädning av rummet dåra....

Wish me luck!

Intervju idag.... Håll tummarna, vill verkligen att detta ska gå vägen. :)

Beating like a hammer.....

"Help, I'm alive, my heart keeps beating like a hammer".. Ungefär så känns det, går omkring med en känsla av ångest och oro uppblandad med hoppfullhet och en enorm glädje.... Jag vet att jag egentligen borde vara ledsen för att jag numera är "ledig på obestämd tid", men det går som inte. Känner mig fri på nå vis, jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Det enda jag behöver förhålla mig till är eventuella intervjuer med förhoppningsvis blivande arbetsgivare samt vissa möten med ams...

Spenderade helgen i Väröbacka hos herr & fru Nilssons kollektiv, det är så skönt att vara där. Det är en sådan kontrast från att vara i stan. Frisk luft, en trädgård som man skulle kunna gå omkring naken i utan att någon skulle se en. Man kan vara och göra precis vad man vill utan oron för att någon dömer en eller placerar in en i ett fack "sådan här är du".

"Bomchickawowwow"

Jaha..... Det där med att visa framfötterna å vara duktig visade sig vara TOTALT MENINGSLÖST! Måndagen den 26:e April är min sista dag som heltidsanställd på LX, men chefen ville gärna ha kvar mig på timmar för att göra näringsberäkningar osv. Deras misstag helt klart och för att citera en väldans bra film "Yes, big mistake, big, huge!" Känslan av att bli uppsagd (även om det nu berodde på "arbetsbrist") var otroligt obehaglig. Tänk dig att du har en godispåse som du just öppnat du har noga valt ut vilka godisar du ska äta och i vilken ordning. Men någon tar godispåsen mitt framför ögonen på dig och häller ut alla godisar på marken å trampar på dom. Sen har vi mitt behov av att själv få bestämma, jag avskyr när någon annan tar mina beslut åt mig. *sur* Nog om detta. Jag har hur som helst en anställningsintervju inbokad. Ett jobb som miljö och kvalitetsansvarig, verkar intressant och lärorikt. Så håll tummarna mig...

Peace out...

Bullet Proof!

Det svänger och ändras från dag till dag på jobbet, men idag svängde det till ordentligt... En bestående sväng som kommer att innebär en hel del förändringar av bland annat mina arbetsuppgifter. Men det kommer säkert lösa sig till det bästa. Jag inte orkar oroa mig, det som händer det händer oftast av en anledning. Känner mig ganska trygg i mig själv för tillfället, får väl börja visa framfötterna ordentligt nu då.... Bring it on bitches! Jag kan och jag vill, nu ska jag bara bevisa det för lite fler än mig själv.....

Middagen står på spisen..... Rimmat sidfläsk med sparrispotatis och kålrotspuré serveras med en ljummen aprikosvinägrett och rostade hasselnötter.. *mums*

skrik och panik

I lördags fick jag någon slags ångestattack, jag satt med telefonen och sms:ade med lite folk angående kvällens eventuella utgång. Jag var relativt taggad för kalas men helt plötsligt kom det en obehaglig känsla över mig och jag började hyperventilera och gråta hejdlöst. Gick som inte att få stopp på de. Bestämde mig för att att en kombination av ångestattack och alkohol inte vore någon bra idé och stannade därför hemma. Av någon underlig anledning blir det väldigt ofta kompis J som får vara lite av en psykolog för mig. Allt som oftast skickar jag något snyftigt sms å sen försöker han reda ut varför jag mår dåligt... Stackarn (jag tycker uppriktigt synd om honom). I lördags kom vi fram till nått om lugn i själen å förtryckta känslor. Gillar inte när han har rätt. Ibland önskar jag bara att jag kunde berätta allt, men vågar som inte släppa in någon riktigt så nära. Har någon konstig spärr, jag berättar allt till en viss gräns sen är det stopp... Fattar inte varför, de flesta av mina vänner skulle varken dömma eller förkasta mig för hur jag känner eller tänker. Nu får jag det att låta som om jag har värsta mörka hemligheterna men det har jag inte. Pratar bara om vanliga tankar å känslor. Så varför är jag då så rädd för att dela med mig av dem?

Försöker förövrigt fylla mitt år med saker att se fram emot, saker som gör mig glad.
*Theory of a deadman
*Påsk med familjen
*Bananas B-day!
*1:a maj
*Green day
*Metaltown
*Midsommar
*Sonisphere
*New York, LA, Las Vegas?

Herkules är en inte allt för bra Disneyfilm, men Skrik å Panik är grymma!

Backseat!

Fortfarande ganska värdelöst, men något bättre idag... Har spenderat en obscen (mer eller mindre) summa pengar på konsertbiljetter vilket fick mig på lite bättre humör. Green Day, Metaltown och Sonisphere.... LOVELY! Kommer bli toppen, hoppas bara att jag är ledig ;) Men annars löser det sig nog, man har ju jobbat bakis en och annan gång förut. :P Ska nog hitta ngn mer spelning att gå på...

Har dock en överhängande känsla av att inte vara riktigt tillfreds med mig själv, vet inte riktigt vad detta kan bero på.... Vilket stör mig ännu mer än själva känslan. Avskyr att känna saker utan att veta varför, väldigt irriterande. Vill kunna motivera humörsvägningarna med något... Men icke! Får leva i ovisshet ett tag till! Känner mig aningen schizo... Samtidigt som jag vill banka huvudet i väggen, skrika rakt ut av ilska och frustration vill jag dansa och hoppa runt av glädje? De funkar ju inte, de går ju bara inte!

Top 5 låtar just nu
FM Static – Girl Of The Year
Kite – Ways To Dance
The Baseballs – Umbrella
Staygold – Backseat
Dave Clarke – What Was Her Name? - Original Version

Meningslöst...

Känslan av att jag inte duger till något håller kvar greppet om mig... Kan som inte få bort den... Funkar hyfsat på jobbet, men känner mig även där mer eller mindre värdelös mellan varven. Finns inte tid till att göra saker och ting så bra som jag vill göra dem och jag känner mig inte motiverad att påbörja några av de andra (tusen) projekten jag borde ta tag i heller... Vad är det för mening då blir det jag gör ännu mindre så bra som jag vill att de ska bli.

Varför kan jag inte få va glad å nöjd... Att få vara nöjd med tillvaron är väl inte ett allt för högt krav? Eller? Ingenting jag gör tycks hjälpa.... Jag försöker tänka positivt, men de går inte.... GÅR INTE!! Är så otroligt trött, vill bara sova hela tiden och ju mer jag sover desto tröttare blir jag.... Känner mig väldigt gnällig, vad har jag att gnälla för egentligen. Jag har ett jobb, en lägenhet och ett gäng vänner.... Varför känns det då som om att jag inte har någonting alls.... Känner ig ensam och bortglömd... Lite som en nallebjörn någon tappat under sängen å sedan glömt bort.... De va ju kul när nallebjörnen var med överallt, men nu behövs den inte mer man klarar sig bra utan den. (jag är alltså nallebjörnen som ingen längre behöver eller saknar)

Fy va jag gnäller! Ska nog sova nu... Då slipper jag gnälla å tänka på hur meningslöst allt är...

Ilska/förvirring(/frustration

Känner stor avsky mot positiva människor... Är otroligt negativ och känner stark avsky och avundsjuka mot dem som är glada och kan glädjas åt alla små fjantiga glädjeämnen här i livet... "Åh solen skiner!" "Oh va mysigt med snö" "OS! Jippie, vi tog guld".... BLÄÄÄÄ! Orkar inte bry mig om att solen skiner eller att Sverige tog guld i nån jäkla skidsport.... Jag struntar i allt och går i idé till mitten av april... Då kanske jag orkar engagera mig i att försöka ha ett liv igen... Jag är så förbannat trött på att vara ensam hela tiden... Jag vill ha någon att hålla om att krama och att bli kramad av... Inte så att jag behöver någon att umgås med 24 timmar om dygnet, men det hade vart skönt att veta att det fanns någon som helst av allt ville umgås med mig å bara mig... Men inte! Alla killar jag träffar tröttnar efter första veckan å sen vill dom antingen inte umgås mer eller så blir vi vänner.... YEY! Ännu en vän precis vad jag behöver *NOT* Varför duger inte jag till mer än "kompis"? Eller så kan man ha mig som lite tidsfördriv i väntan på något bättre, det är med poppis å sen kasta mig åt sidan... Jepp, en mycket bra idé... Nu kommer den där känslan av att det vore otroligt skönt att kasta något hårt i väggen över mig igen... *FRUSTRATION*

Ska sluta skriva nu innan jag skriver något riktigt korkat å elakt...

Som en gummiboll......

Vet inte riktigt varför men just nu går mitt humör upp och ner som en jojjo eller kanske en studsboll... Jag slår i botten hårt å sen studsar jag uppåt igen toppar för att därefter rasa mot golvet igen... Börjar bli lite tjatigt nu... Vill studsa upp å stanna på topp ett tag.... Ont i huvudet har jag med, det suger.... Gillar inte värk i kroppen, träningsvärk går an då känner man sig lite duktig. All annan värk är av ondo.

Jobbet går bra, eller bra jo det går bra. Om det bara ville lugna ner sig lite så att jag hann med att andas när jag var där... jag gillar att ha saker att göra hela tiden och att få nya utmaningar serverade nästan dagligen, men just nu är det lite väl mycket. Det är kul när ens medarbetare och chefer har förtroende för en men mer förtroende innebär även mer ansvar och fler arbetsuppgifter.... Ansvaret gillar jag, det är något jag gärna vill ha. Jag trivs med att ansvar, men jag hinner inte med mer på mina 8 timmar än det jag gör idag.

Till helgen kommer mor å far upp på besök, det ska bli skoj. Gå ut och äte, shoppa lite å så mysa framför TV:n.. Fina grejer de.... Gillar att umgås med föräldrarna, det är skönt och avslappnande... :)

Annars är det som innan det vill säga fortfarande förvirrad... Avskyr det, men vad ska man göra... Bara att bita ihop och leva med det... Tiden lär väl utvisa hur det blir.....

"Kyss mig inte det kommer bara leda till nå't ont ändå"

Så blir jag sådär ledsen igen... När jag tänker på det blir det verkligt. Gillar inte att vara ensam, då tänker jag på det mycket oftare. Jag vill inte tänka på det, förnekelse fungerar för mig. Borde ta tag i mitt liv, borde göra något åt saken. Men jag vågar inte, jag är FEG! Jag vill och ändå så fegar jag ur... Mitt nya perspektiv på vad som är och vad som inte är viktigt här i livet har visat sig vara svårare än jag trott att leva upp till.... Ärlighet vara längst heter det, fast ibland kan det orsaka mer skada än nytta. Varför ska det vara så förbannat svårt! Är så otroligt förvirrad... Jag vet vad jag vil, jag är en driven person! Varför håller jag då på med detta velande?

"she's a love potion that plays with your emotions"

Känslan av att jag inte har ett liv blir allt mer påtaglig... Klockan är sju på en lördagkväll och jag sitter i soffan och funderar på att gå och lägga mig. Jag är trött, grinig, lite lätt stressad över morgondagen och den kommande veckans bravader. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt, dygnet har ju trots allt bara 24 timmar. Fast vem behöver sova egentligen? JAG! Jag behöver sova... Framför allt behöver jag få mer tid till att träffa och umgås med mina vänner. J på jobbet Sa häromdagen "du har väl inget planerat på måndag eftermiddag/kväll"... Jag svarar nej (för som alla vet har jag ju inget liv), J replikerar då med " Bra, nu har du de, vi ska jobba över lite.... Så se till att inte boka upp dig." Jo jag håller mig ju sysselsatt iafall....

På det mer privata planet så känner jag mig frustrerad, vet inte vad jag känner eller vill känna. Jag vet vad jag borde känna, men de gör jag inte... Eller jag försöker förtvivlat intala mig själv att det är så jag känner... Men förnekelse fungerar bara till en viss gräns och den gränsen verkar dessvärre vara nådd för ett bra tag sen.... Det värsta är att jag vet att det inte kommer att leda till något, bara att jag kommer bli mer olycklig.... Detta är något otydligt jag vet och det kommer så förbli tills jag själv får en mer tydlig bild av hur det ligger till.... Just nu vet jag bara att det känns lite jobbigt och lite tomt....

Pengar är världsliga ting och är till för att spenderas.... Tror jag ska köpa mig lite tillfällig lycka i form av en festivalbiljett eller två snart.... :P

Vi ses i Nangijala..

Vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen men pallar inte med att hålla allt inom mig. Året började helt underbart och hade världens förutsättningar för att bli ett toppen år. Sen bara en vecka senare kändes det som om alla förutsättningar krasades sönder, ingenting som kändes viktigt innan känns viktigt längre. Det finns inte ens med på världskartan av vad som kan klassificeras som viktigt. Att se någon som alltid funnits med en och alltid varit frisk, kry och levt ett aktivt liv ligga stilla utan att kunna vare sig prata, röra sig eller öppna ögonen orsakar en så djup smärta. Vetskapen av att man inte kan göra något annat än att finnas där orsakar i sin tur en känsla av hjälplöshet och ilska. Helgen pendlade mellan glädje för att få vara med min familj och en hejdlös sorg över det som hänt. Med inställningen att allt kommer att bli bra, det måste det bli åkte bror och jag hem på söndag eftermiddagen. När far någon timme senare ringde och sa att de va över kändes det som om hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen. Jag tappade med ens förmågan att kontrollera mig själv och började gråta hejdlöst. Vad ska man göra finns inget annat att göra. Bror säger efter en stund. "han har det säkert bra nu, han är nog på en löptur med Cassi så som han alltid va på Tjurkö". Så är det nog, det är i alla fall så jag kommer minnas honom...

De senaste dagarna har jag pendlat mellan att inte riktigt vilja inse att det hänt och stundtals på nytt insett att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. *ALDRIG* Jag kan inte förstå, jag vill inte förstå..... Allt skulle ju blir bra, han skulle ju bli frisk igen.. Det är kanske fjantigt men man inser vad som är viktigt och får ett helt annat perspektiv till saker och ting. Jag är evigt tacksam för att mina vänner är så stöttande som de är, utan dem hade dessa dagarna varit outhärdliga. Till helgen kommer far på besök, det känns bra han ska få många kramar och god mat.

Nytt år....

2009…

• Testade jag på att jobba som lärare, vilket var väldigt roligt
• Åkte jag på rajraj i maj till Spanien med ett underbart gäng människor
• Var jag i underbara Väröbacka för första gången
• Tog jag kandidatexamen från kostekonom programmet
• Var jag på min första segelsemester för och blev inte det minsta sjösjuk
• Blev jag kär för tredje gången i mitt liv
• Fick jag mitt hjärtat krossat för tredje gången i mitt liv
• Fick jag ytterligare insikt i mina brister och tillgångar
• Såg jag Metallica, Manson och Slipknot live
• Bar det av på familjesemester med mor, far, bror & Sara till Kreta
• Lärde jag mig virka
• Fyllde jag 25 år och hade två underbara kalas
• Fick jag mitt första jobb som kostekonom

Det känns aldrig som att man hunnit med så mycket när man sammanfattar sitt år så här. Men jag kan helt ärligt säga att jag har haft fullt upp! Jag hoppas dock att 2010 blir aningens bättre, ska jobba på att vara ärligare med vad jag själv känner. Att säga vad jag själv verkligen tycker och tänker om saker och ting, att inte hålla tyst. Fast det finns vissa saker jag tror det blir bäst om jag håller tyst med ett tag till. Skrattade gott åt Johan när han sa att hans nyårslöfte var att förbättra sin egen livskvalitet men får nog erkänna att det är ett ganska bra nyårslöfte och något som även jag borde jobba med. Tror nog att 2010 kommer bli ett bra år, jag är hoppfull och positiv.