Känslan av att jag inte duger till något håller kvar greppet om mig... Kan som inte få bort den... Funkar hyfsat på jobbet, men känner mig även där mer eller mindre värdelös mellan varven. Finns inte tid till att göra saker och ting så bra som jag vill göra dem och jag känner mig inte motiverad att påbörja några av de andra (tusen) projekten jag borde ta tag i heller... Vad är det för mening då blir det jag gör ännu mindre så bra som jag vill att de ska bli.
Varför kan jag inte få va glad å nöjd... Att få vara nöjd med tillvaron är väl inte ett allt för högt krav? Eller? Ingenting jag gör tycks hjälpa.... Jag försöker tänka positivt, men de går inte.... GÅR INTE!! Är så otroligt trött, vill bara sova hela tiden och ju mer jag sover desto tröttare blir jag.... Känner mig väldigt gnällig, vad har jag att gnälla för egentligen. Jag har ett jobb, en lägenhet och ett gäng vänner.... Varför känns det då som om att jag inte har någonting alls.... Känner ig ensam och bortglömd... Lite som en nallebjörn någon tappat under sängen å sedan glömt bort.... De va ju kul när nallebjörnen var med överallt, men nu behövs den inte mer man klarar sig bra utan den. (jag är alltså nallebjörnen som ingen längre behöver eller saknar)
Fy va jag gnäller! Ska nog sova nu... Då slipper jag gnälla å tänka på hur meningslöst allt är...
1 kommentar:
Aow, gumman. <3 Jag har nog inte så mycket att säga för att göra det bättre, men jag har alltid kramar och lyssnar gärna om du behöver gnälla av dig!
Skicka en kommentar