Känslan av att jag inte har ett liv blir allt mer påtaglig... Klockan är sju på en lördagkväll och jag sitter i soffan och funderar på att gå och lägga mig. Jag är trött, grinig, lite lätt stressad över morgondagen och den kommande veckans bravader. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt, dygnet har ju trots allt bara 24 timmar. Fast vem behöver sova egentligen? JAG! Jag behöver sova... Framför allt behöver jag få mer tid till att träffa och umgås med mina vänner. J på jobbet Sa häromdagen "du har väl inget planerat på måndag eftermiddag/kväll"... Jag svarar nej (för som alla vet har jag ju inget liv), J replikerar då med " Bra, nu har du de, vi ska jobba över lite.... Så se till att inte boka upp dig." Jo jag håller mig ju sysselsatt iafall....
På det mer privata planet så känner jag mig frustrerad, vet inte vad jag känner eller vill känna. Jag vet vad jag borde känna, men de gör jag inte... Eller jag försöker förtvivlat intala mig själv att det är så jag känner... Men förnekelse fungerar bara till en viss gräns och den gränsen verkar dessvärre vara nådd för ett bra tag sen.... Det värsta är att jag vet att det inte kommer att leda till något, bara att jag kommer bli mer olycklig.... Detta är något otydligt jag vet och det kommer så förbli tills jag själv får en mer tydlig bild av hur det ligger till.... Just nu vet jag bara att det känns lite jobbigt och lite tomt....
Pengar är världsliga ting och är till för att spenderas.... Tror jag ska köpa mig lite tillfällig lycka i form av en festivalbiljett eller två snart.... :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar